Sid 48-49     Innehåll       utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
»Söner fick Gulle, en god bonde, fem. 
Vid Fyris föll Asmund, orädde kämpen, 
Atsur omkom i öster i Grekland, 
Halvdan blev på Bornholm dräpt, 
Kare vid Dundee, och död är Boe.» 
Uppgiften »vid Fyris» avser säkerligen det ryktbara slaget på Fyrisvall, vari Erik segersäll besegrade sin brorson Styrbjörn starke, enligt somliga 988, enligt andra litet tidigare, och meddelar en värdefull tidsbestämmelse. En avsevärd tid har dock förflutit därefter till stenens resning, ty det är ju en systerdotter till den stupade andra brodern Atsur, som reser stenen, och strofen berättar om alla hennes fem morbröders död på olika håll och tid. Vi skulle vinna ännu en tidsbestämmelse, om vi vore säkra på, att a tuti vore rätt uttolkat som »vid Dundee» och kände någon strid på passande tid vid denna stad i Skottland, men det göra vi icke. Runstenen torde väl kunna förläggas till 1010-talet. 
Om slaget på Fyrisvall äga vi ock i runinskrifter minnen från svenskarnes motståndare, danskarne, som Styrbjörn hade tvingat att lämna sig en ansenlig hjälpflotta på tåget mot Erik segersäll. I Hällestad i Skåne finnas tre runstenar, förmodligen alla

efter deltagare i detta slag, och den förstas inskrift lyder: : askil : sati : stin : þansi: ifti[R] : tuka : kurms : sun : saR : hulan : trutin : saR: flu: aigi: at: ub: | :salum | satu : trikaR : iftiR : sin : bruþ(r) stin : o : biarki : stuþan : runum : þiR | kurms : tuka : kiku : nistiR
»Äskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde herre, som icke flydde vid Uppsala. 
Satte kämpar efter sin broder 
sten på berget, 
stående med runor; 
de Gorms Toke 
gingo närmast.» 
Samma slag nämnes uttryckligen på runstenen i Sjörup: [sa]ksi : sati : sti[n] : þasi : huftiR : o(s)biurn : sin : f ilago . (t)u(k)a(s) [:sun:] || saR: flu: aki: a(t) ub: sa(l)[u]m : an : ua : maþ : an : uabn : afþi 
»Saxe satte denna sten efter Asbjörn, 
sin krigskamrat, Tokes son, 
som ej flydde vid Uppsala , 
utan stred, 
så länge han vapen hade.» 
Dessa tappra, fader och son, frisägas av efterlevande för den skam, som vidlådde den vikande danska hären.

 Sid 48-49     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>