Sid 46-47     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
titulerar Inge och hans broder Hallsten för västgötarnes konungar. 
Då Olov Skottkonungs dop skedde 1008, vore ju tänkbart, att redan i början av 1000-talet kristna funnits, efter vilka runstenar blivit resta, men ock osäkert, om så varit fallet. 
De älsta runstenarne från denna övergångstid äro de, som äga den från de västgötska hedniska runstenarne omtalade formen Î av m-runan. Fråga kan vara, om den runsten med denna runa, som står vid Kolunda i Stenkvista sn, Södermanland, är hednisk eller kristen. Dess utseende är ock annars ålderdomligt, i det runorna stå mellan jämlöpande linjer, som uti inskrifterna med kortkvistrunor. Inskriftens rader utgöra vardera en vers av en annars okänd strofform med en allitteration i början på var vers. Allitteration kallas det vanligaste rimmet i den fornnordiska skaldekonsten och består i, att de rimmande orden började på samma medljud eller olika självljud. Inskriften lyder: .-. þaiR : setu : stin : suniR, || þurkitils : auk : fulku || hiar : faþur : auk : muþur || eftiR . kiarþu . trikila : »De satte stenen, sönerna av Torkättil och Folka. Här gjorde de manligt (minnesvård) efter fader och moder.» På samma ställe står en yngre korsmärkt runsten med inskriften: uiktirfR : auk : tiarfR : raisþu : stain : þansi: at: þurkil :faþur: sin þrutaR þiakn »Vigdärv och Djärv reste denna sten efter Torkel, sin fader, en kraftkarl». Ordet þiakn är

tecknat med kvistrunorna: 3|3, 2|3, 2|4, 3|6 samt n, som dock äro delvis förstörda. Då Torkel är samma namn som Torketil, fast förkortat, kan antagas, att Torkel uppkallats efter Torketil och är hans sonson. Det var nämligen sed på vikingatiden, att ett barn fick senast avlidne frändes namn, varmed man troligen åsyftade, att den nyfödde skulle få den avlidnes berömliga egenskaper. Det är då snarast sannolikt, att den äldre Kolunda-stenen är hednisk och troligen rest redan under 900-talet, helst den yngre, genom att »reste» ristas raisþu med þ och icke t, visar ett ålderdomligt drag. 
Runstenar med Î m finnas dock, som genom korstecknet visa sig avgjort vara kristna, men dessa finnas i Götaland. En sådan av stort intresse är den vid Högby i Östergötland, som på framsidan har inskriften:  þukir . resþi . stin . þansi . eftiR . asur , sin muþur. bruþur . sin . iaR . eataþis . austr . i . krikum »Torgärd reste denna sten efter Atsur sin (antingen ett binamn: sena, eller för tidig ristning, av det senare sin), sin morbroder som avled österut i Grekland», och på baksidan: . kuþr . karl : kuli . kat . fim . suni . feal . o . furi . frukn . treks . asmutr . aitaþis . asur. austr. i krikum. uarþ .o hulmi. halftan . tribin . kari . uarp . atuti . auk . tauþr . bui . þurkil , rist . runaR, som utgör en 10-radig strof i fornyrdeslag:

 Sid 46-47     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>