Sid 138-139     Innehåll       utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
Son 1750 utgivna runverket Bautil. Om runor offentliggjorde han själv blott en ringa del av dessa samlingar, nämligen Färentuna härads runestenar (1680). Även på andra fornforskningens områden utvecklade Hadorph en livlig samlarverksamhet. Han hade riktigt insett, att allt, som rörde vår forntid, från det minsta till det största, kunde tjäna hävdens upplysning. 
En av Hadorphs ivrigaste medhjälpare och tecknare vid runinskrifternas undersökning var J. Peringer (1654-1720), som 1693 blev hans efterträdare som sekreterare i antikvitetskollegiet och riksantikvarie och s. å. adlades till Peringskiöld. 
Liksom Hadorph var han verksam på många fornforskningens områden; på runforskningens har han utgivit Then första boken af Swea och Götha minnings-merken uthi Uplandz första del Thiundaland 1710 och Ulleråkers Häradz minningsmerken 1719, även med latinska titlar, men i handskrift efterlämnade han Monumenta sueogothica, nu på riksbiblioteket, vars avbildningar av runinskrifter utgöra förstadium till Bautil. 
Sonen J . F. Peringskiöld (1689 -1725) har under titeln Fragmentum runicopapisticum först utgivit Jungfru Marie klagan vid korset. För runforskningen är sålunda 1600-talet en blomstringstid, vad intresset därför beträffar, och de denna tid verkställda undersökningarna av runinskrifter utgöra ett mycket värdefullt underlag för framtidens runforskning. Denna tids egen tolkning av runin-

 

skrifterna är emellertid synnerligen bristfällig, beroende dels på otillräcklig insikt i fornspråket, dels på överskattning av runinskrifternas ålder. 
Detta ovetenskapliga bedömande av runinskrifterna blev ett hjälpmedel för Olov Rudbeck, d. ä. (1630-1702) vid utformningen av de fantastiska åsikter om all världens kulturs härstamning från Sverige, som han nedlagt i sitt verk Atlantica 1679-1702. 
Som exempel på dylik runtydning kan anföras, att Rudbeck i runinskriften vid Ärja (sid. 132) uppfattar sutuma, som är sista leden av »Kalmarsund», såsom det gammaltestamentliga Sodom. Rudbeckianismen förblev härskande uppfattning hos åtskilliga av 1700-talets lärde, såsom E. J. Björner (1696-1750), P. Dijkman (c. 1650-1717), J. Göransson (1712-1769), som 1748 fick i uppdrag att utgiva de teckningar av runstenar, som sedan mitten av 1600-talet utförts av olika undersökare, och år 1750 i Bautil offentliggjorde 1173 teckningar av runinskrifter, samt G. Wallin d. y. (1686-1760), som utgivit Gothländska samlingar 1747, 1776 och Runographia gothlandica 1743-1750. 
Göransson daterade runstenarna vid Bällsta i Vallentuna sn, Uppland, och dem vid Källby by och sn i Västergötland till 2000 år före Kristi födelse, är böjd att med Olov Rudbeck på Ärja-stenen tolka kalmarna , sutuma (»Kalmarsund») som Galileen och Sodom, anser Eggby-stenen (sid. 111) uppsatt 1011 år f. Kr. och Bro-stenen (sid. 122) 160 år f. Kr. 
För åtskilliga av dessa och dylika date-
 Sid 138-139     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>