Sid 116-117     Innehåll       utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan

karlarnes tillgivenhet på runstenen i Turinge kyrka, Södermanland: 
ketil : auk + biorn X þaiR . raistu + stain : þina : at + þourstain : faþur + sin anuntr . at bruþur sin auk huskarlaR hif iR . iafna X kitilau at buanta sin || bruþr uaRu þaR bistra mana : a . lanti || auk : i liþi uti iltu sini uskarla uil || han f ial + i urusti + austr + i + karþum + lisfuruki + lanmana : bestr 
»Kättil och Björn, de reste denna sten efter Torsten, sin fader, Anund efter sin broder och huskarlarna än mer, Kättilö efter sin make. Bröderna voro de bästa män hemma i landet och på ledungståg; de höllo sina huskarlar väl. Han föll i örlog österut i Gardarike, ledare i strid, av landsmän den bäste.» 
Det är uppenbarligen huskarlarna, här krigare i hövdingens tjänst, som hava avfattat och utfört ristningen efter sitt tycke; de nämna sig i tredje rummet före den avlidnes hustru och lämna alltså blott sönerna företräde och den avlidnes broder, som de sedan inbegripa i lovorden, och de säga sig 
»än mer»

än de närskylda velat resa stenen och betona, hur väl de hållits, vartill de foga hänförda lovord över sina hövdingars förträfflighet: I allmänhet inhöggs j u en runristning efter en enda avliden, möjligen efter ännu någon eller några, som på samma gång omkommit, men understundom har ock en runinskrift ägnats åt ett flertal befryndade, som måste hava dött på skilda tider. Så måste hava varit fallet med runinskriften vid Granby, Orkesta sn, Uppland, som väl näst Rök-stenen, är Sveriges längsta runinskrift och rätt oredigt avfattad: 
+ hemik + uk + sialfi + uk + iohan + þeiR + lata hakua + eftR + faþur sin + finuiþ + uk + uarkas X uk X rahnfriþr + uk moþur sina + uk + at + ikikerþi + uk + at + kalf + uk + kiarþar + uk at + han ati + ein X alt fyrst X þat X uaru + freantr þeia, + koþ hialbi + ant þeira + uisiti + risti + runa þisa + 
»Hämming och Själve och Johan, de låta hugga efter sin fader Finnvid och 
(så gjorde även) Vargas och Ragnfrid 
(som förmodligen varit måg och dotter till Finnvid), och (efter) sin moder och efter Ingegärd och efter Kalv och Gärdar och (Sigv?)at. Han ägde ensam allt först. Det var deras fränder (nämligen de senast uppräknade, kanske avlidna mågar till F'innvid). 
Gud hjälpe deras ande! Visäte ristade dessa runor.» 
Märk förekomsten av Johan, som, under 1000-talet är det enda brukade kristna mansnamnet.
 Sid 116-117     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>