Sid 112-113 Innehåll utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> | |||
Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan | |||
stenar efter Sven, sin son, den sent födde». Över det tomrum, den
hädangångna makan lämnat i hemmet, klagar en inskrift i Ar re, Gottland |
»Sigvard lät resa stenen efter N. N., sin fader. Ättemännen skaffade
sin ära upprättelse. Gud hjälpe hans ande!» En sant kristlig åskådning framträder åter på Rörebro-stenen, Nöttja sn, Småland: (1) [asu] r : k[a]rþi : kubl : þesi : eftiR uit : faþ ur : sin [:ha]n : uaR : mana : mestr : uniþikR : uaR : intr : mataR : uk umun hats : kuþ[r] : [þikn :] kustru : kuþa : hafþi : »Atsur gjorde dessa minnesmärken efter Öind, sin fader. Han var av människor minst en niding, gav mat frikostigt och mindes ej hatet den gode danne- mannen; god Gudstro hade.» De efterlevande, som ombesörja vård över den avlidne, äro i allmänhet medlemmar av samma familj i olika skyldskapsgrader, såsom föräldrar, barn, syskon och andra blodsförvanter eller svärföräldrar och mågar. Att märka är, att det fornsvenska ordet rnagher icke blott betyder »måg» utan »manlig frände i följd av giftermål» över huvud taget, således ock svåger m. fl. släktskapsförhållanden, som uppstå genom giftermål. Vi kunna alltså ofta icke med visshet angiva, vilket av våra släktskapsförhållanden denna beteckning åsyftar. Ett talrikt deltagande av närmare släktingar i (1) O. v. Friesen, Två runstenar, två livsåskådningar. Rig. 1919, s. 137 ff. |
||
Sid 112-113 Innehåll Utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> |