Sid 108-109 Innehåll utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> | |||
![]() |
|||
Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan | |||
![]() | |||
honom denna avskrift av den då 100-åriga dikten av Runius. Runbrevets sändning förutsätter emellertid, att Erik Eriksson kunnat läsa runor. Huruvida dessa runor äro de i Västmanland då brukliga, är emellertid ovisst; det kan ju tänkas, att Runius med anspelning på sitt namn på skämt skrivit brevet med runor, som han kände från sin hembygd Västergötland. På inverkan av den då framskridna runforskningen, som J . Bure började, kan runbrevet icke bero, då runornas former merendels äro andra än 1000-talets. |
VI. Runinskrifternas innehåll
I de föregående avdelningarna hava
runinskrifterna i främsta rummet behandlats från tidsföljdens synpunkt, om
ock därjämte mycket kommit att meddelas om deras innehåll och syfte, vilka
synpunkter åter i denna avdelning skola betraktas. Av runinskrifterna äro
minnesskrifterna över avlidna ojämförligt talrikast. Dessas vanligaste avfattning angiver under alla tidevarven, att
efterlevande åstadkommit vården
efter en eller flera avlidna, och annat syfte därmed skönjes i allmänhet
icke, än att den avlidnes minne genom vården skall leva till senare tider. (1) O. v. Friesen, Uppl. runst. 1911 s. 59. |
||
![]() | |||
Sid 108-109 Innehåll Utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> |