Sid 94-95     Innehåll       utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
byrsu . sten . af uisborh : þa . en . kunuung . erik . uar . bi . stallap . þa . þi . for . nemda . slot . en . þa . uar . liþit . af : guz . byrþ : f iurtan . huntraþ . ar : ok . ainu . ari . minna . þen . fem . tigi . ar , biþium . þet . et . guþ . naþi . hanz : sial , ok . alum . krisnum . sialum . amen 
»Denna sten lät husfru Rudvi göra över sin make Jakob i Mannagårdarne, som blev skjuten ihjäl med en kanonkula ifrån Visborg, då när konung Erik var belägrad på det nämnda slottet. Men då var lidet från Guds födelse 1400 år och ett år mindre än 50 år. Bedj om det, att Gud nåde hans själ och alla kristna själar. Amen!» 
Denna inskrift uppvisar en stor mängd samstava runor, d. v. s. två runors bistavar förenade på en stav. Här förekommer ock den egendomliga gottländska s-runan med ena staven av övriga runors höjd. Inskriften skildrar alltså den svenskarnes belägring av konung Erik XIII av Pommern 1449, vilken slöts med konungens hemliga flykt på danska fartyg, varefter han begav sig till Pommern, där han dog 1459. Om samma år 1449 utlåter sig en annan runsten vid Lye på följande sätt: 
+ iakaupR . i . litlaronum . han . lit . giara . þinna . stain . uvir . faþur . sin . olaf , ok . broyþr : sina . liknuiþ . ok . simon . biþim . f ir þaim . ok . allum . krisnum . sialum . ok . þa . uar . liþit af . kuz . byrþ , fiurtan : huntraþ . ar ok .
ainu . ari . minna . þen . V : tihi . ar : ok . i . þiari . primaþi , k . ok . r . sunudahr i tt raþu 
»Jakob i Lilla Rone (gård i Lye sn), han lät göra denna sten över sin fader Olov och sina bröder Liknvid och Simon. Bedj om för dem och alla kristna själar, och då var lidet från Guds födelse 1400 år och ett år mindre än 50 år och på det året var K primstav (gyllental), och R söndagsbokstav i tolfte raden». Runan v är ett stunget f, romerska siffran V är ett v i munkstil. 
Inskriftens slut angiver först årtalet 1449 på samma sätt som den nyssnämnda runinskriften men tillägger därpå en uppgift om årets gyllental och söndagsbokstav, som var högst viktig för ett rätt iakttagande av de kyrkliga festerna. Antagligen var det på kyrkomötet i Nicaea 325, som det beslöts, att påsk skulle firas på söndagen efter den s. k. påskfullmånen, d. v. s. den fullmåne, som inträffar på vårdagjämningen, 21 mars, eller närmast därefter; påsken kan sålunda olika år växla mellan 35 dagar: 22 mars 25 april. Fullmånen inträffar 13 dagar efter nymånen, som är första gången, som månskäran visar sig i skymningen, och gyllentalet eller primen utmärker den dag i månaden, på vilken nytändningen inträder, efter vilken det alltså är fullmåne om 13 dagar. Denna nymåne kan alltså sökas tidigast 8 mars, 13 dagar före 21 mars. Efter förloppet av 19 år antogos månskiftena återkomma på samma dagar. Denna 19-årsperiod kallas måncykeln och betecknas i latinsk skrift med talen
 Sid 94-95     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>