De förändringar i runinskrifternas
skaplynne, som inträda med 1100-talet, hava lika väl som de i början av 1000-talet sammanhang med
kristendomen. Den nya läran kan visserligen då
ännu ej anses enarådande, ty ännu 1123 företog norske konungen Sigurd
Jorsalafare ett korståg till Småland
»för att kristna folket, emedan
inbyggarne där i landet icke höllo på den kristna tron, ehuru dock några
annammat dopet», och ännu omkring 1130 kallade svearne Magnus Nilsson
helgerånare, därför att han plundrat ett Torstempel.
I avlägsnare trakter
höll sig hedendomen än längre, i ett c. 1190 skrivet brev talar
ärkebiskopen om de nyomvända i Hälsingland och även i Dalarne tyckes
hedendomen delvis hava funnits kvar, då konung Sverrer tågade genom landet
1178 (1). Först mot 1200 var alltså kristendomen nästan allmänt
genomförd.
Mönstringen av 1000-talets runristningar visade, att åtminstone
runstenars resande företogs nästan endast av de kristna; hedningarnas samtida
runristning på träkavlar o. d. äga vi ej i behåll. Även
(1) H, Schuck, Sv, folkets hist. I, s, 356.
Även själva runraden visar så till vida kyrklig påverkan, att den så småningom ökas till samma antal runor, som det latinska alfabetet har bokstäver, och därefter kan man tala om ett runalfabet. Runradens ombildning till runalfabet skedde genom följande åtgärder. Liksom redan förut e skilts från i, och g från k genom en punkt, så åtskildes nu genom samma medel d från t, p från b. På grund av dessa punkter brukar alfabetet kallas stungna runor. Kortkvistrunorna (se sid. 83, 26) för a, n, t blevo ensamt gällande, och kortkvistformer av s med en punkt eller ett streck nedtill för c och z. Åt den 16-teckniga runradens a-runa gavs däremot betydelsen ä, som här betecknas med ae.
Som motsvarighet därtill bibehölls o-runan men omvänd till *, för betydelsen o, men biformen * fick betydelsen ö.
I överensstämmelse med begynnelseljudet i runenamnet yr fick runan R, som förr betecknat ett r-ljud, nu betydelsen y, som dock även betecknades med den stungna u-runan. Övriga runor bibehöllos, en del smärre ändringar utelämnas här.
Det stungna runalfabetet har alltså följande utseende:
abdefghiklmno
prs*t(th)u*y*z(ae)ö