»Sigrid gjorde denna bro, moder till Alrik, dotter till Orm, för Holmgers själ, faderns till Sigröd, sin make».
Utom Atsur, Hakon jarls son, är det om sörmländsk adel, som de båda inskrifterna tala: Ginnlög Holmgersdotter, Sigröd och Göt Holmgerssöner, Sigrid Ormsdotter och hennes son Alrik i ett föregående gifte med Spjut, om vars krigarbragder runstenen vid Kungshållet talar: alrikR X raisti X stain X sun X siriþaR X at X sin faþur X sbiut X || X saR X uisitaula X um X uaRit: hafþi : burg + um brutna : i : auk X um barþa X || X firþ X han X karsaR X kuni X || X alaR X
»Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut, som västerut varit hade, brutit borg och borgmän slagit, befästningskonster kunde alla». Tolkningen av ordet karsaR är osäker. Ristningen på Ramsundsberget kallas Sigurdsristning, emedan den ovan inskriften framställer bilder ur sagan om den germanska forntidens berömdaste sagohjälte Sigurd Favnesbane, vilken avhandlas i flera av Edda- sångerna och i den isländska Volsungasagan. Ristningen vittnar alltså, att denna saga var känd av 1000-talets svenskar. Samma bilder
c. två mil därifrån, vars inskrift ej kan tydas. Bildristningen visar längst till vänster Reidmar med avhugget huvud, som hans son Favner drap för att få det guld, som gudarna Oden, Höner och Loke betalat som mannsbot för hans son Otr, som de råkat döda och som ovan den halshuggria Reidmar framställes i en utters gestalt, vidare finnes den tredje brodern Regin jämte blåsbälg, hammare, städ, eldslåga och tång, smidande svärdet Gram åt Sigurd, som därmed skall åt honom hämnas på Favner, som slagit under sig allt guldet och i orms skepelse ruvade däröver på Gnitaheden; på Gökstenen håller Regin hammaren i handen. Under ormslingan sitter Sigurd och sticker svärdet upp genom ormen. Till höger om Regin står Sigurds häst Grane, bunden vid ett träd, vari två fåglar sitta, som råda Sigurd att döda Regin, som ämnade hämnas för dråpet av brodern Favner, och att själv tillägna sig skatten. Då namn-
Bild 20. Ramsundsberget, Södermanland.