och då även på runstavar, vilka man således icke får utan andra skäl
förklara yngre än runstavar utan rättelse av gyllentalen. På Gottland fortsattes runristningen åtminstone under första delen av
1500-talet, t. ex.
på en sten från Sproge sn:
+ petar : yf ir : gnþarf a : han : lit : gerra
: tissan : mur : ok : stuvona ok : baþe : sendr : lyftaþ : a . tos . dahinom :
fyr katrino : meso : ta var : f : sunudahr :ok : 1 : prim- : i : fiurtando : rado
: i : taflone :
»Peter i Övre Gandarve han lät göra denna mur och
stugan och båda på samma gång lyktades på torsdagen före Katrinamässa. Då
var f söndags- bokstav och 1 gyllental i 14:de raden på tavlan.»
Enligt
uppgiften om söndagsbokstav och gyllental var årtalet 1514, vilket år
Katrinamässa 25 nov. inföll på en lördag, torsdagen före är alltså 23
nov. I Atlingbo kyrkas korportal finnes med rödkrita skrivet
iako, b isem. 1568 iakob isam 1621
»Jakob från Åisums (gård i socknen)».
Även på Öland finnes en runinskrift från 1500-talet, nämligen på väggen
i koret till Runstens kyrka, som lyder:
huor : som : thaettae : laes
tanae : kirkia : haetar : runastaen : tal : bor : socna : haraen : kunnae :
runaer : laesae : oc : scrif uae : haec io : ola : calmarn
»Vem som
detta läser, denna kyrka heter Runsten. Det bör sockneherren kunna: runor
läsa och skriva. Detta (skrev) Jo(hannes) Olovsson från Kalmar.»
Den anförda inskriften är ju ett uttryckligt bevis för att runornas bruk förekom ända till mitten av 1500-talet bland bildade personer, varom ytterligare en anteckning med runor från något av åren 1510-1519 vittnar av boktryckaren Paulus Griis och namnteckningen med runor 1523 av J. Spegelberg, sekreterare hos biskop Brask i Linköping, ävensom att bröderna Johannes (d 1544) och Olaus Magnus (d 1557) omtala och avbilda runtecknen i sina historiska och geografiska arbeten, likaså Olaus Petri (d 1552), samt ett nu förlorat arbete om runor av Laurentius Petri (d 1573).
Med dessa personers samtid torde dock de högre ståndens runkunskap kunna anses utslocknad, ty då vår förste runforskare J. Bure (Bureus) c:a 1593 väcktes till att ägna sig åt denna forskningsgren, genom att hans blickar föllo på en runsten, vilken låg som tröskel i Riddarholmskyrkans dörr, säges han hava lärt sig tyda runorna av en bonde i Dalarne som läromästare.
Denna uppgift är icke osannolik, efter som i Dalarne och Härjedalen runorna i delvis ändrade former hava fortlevat ända till slutet av 1700-talet. Över 20 inskrifter, de flesta från 1700-talet hava nämligen anträffats på bodväggar, möbler och husgeråd och ännu 1905 funnos i Åsens kapell i Älvdalen gamla