vid 10 aug. Laurentius (Lars) står det halster, varpå helgonet stektes, vilket senare omtyddes till en harv, som skulle antyda tiden att göra i ordning trädesåkern, för höstsådden, vid 14. april Tiburtius, som kallades »den första sommarnatten» stod ett grönskande träd, och vid »den första vinternatten», 14 okt. Calixtus ett avlövat träd. I avseende på helgondagarnes antal och beteckning visa de olika runstavarne stor växling, alla innehålla icke heller alla dessa tre slag av uppgifter utan somliga endast dagtecken utan att man får sluta, att de ofullständigare skulle vara äldre än de fullständiga.
Bild 17. 23 juli -7 sept. på en runstav.
På bilden äro
tecknen
vid þ 25 juli, Jakob, en pilgrimsstav, som erinrar om vallfärderna till
San Jago de Compostela i Spanien, där aposteln Jakob d, ä, ansågs begraven;
vid * 29 juli, Olov, en yxa;
vid R 10 aug., Laurentius. ett halster, varpå helgonet stektes, vilket av rudbeckianerna omtyddes till en harv, som antogs
beteckna tiden för åkerns beredning till sådd;
vid þ 15 aug., Marie
himmelsfärd, en krona,
vid R 24 aug., Bartolomeus, en kniv, varmed aposteln
flåddes, och framför 10 och 15 aug. finnes tecken till helgdagsafton, liksom
vid R 7 sept., helgdagsafton till 8 sept., Marie födelse.
Att största delen av de runstavar, som finnas i behåll, tillverkats under 1500- och 1600-talen, har ovan nämnts, men runstavarne hava där behandlats, emedan av där anförda skäl sådana måste hava begagnats hela den katolska tiden. Efter 1500 visar sig emellanåt på dem en rättelse av gyllentalens plats, som i korthet må omnämnas. Emedan den julianska månaden var längre än den tid, som i medeltal förflyter mellan två på varandra följande nymånar, måste kalenderns data för nymånarna efter en längre tids förlopp bli märkbart för sena, nämligen 1 dag på 310 år, alltså 3 dagar år 1480. Förseningen märktes rätt tidigt i utlandet, uppgavs år 1200 till 2 dagar och rättades i romerska breviariet 1568 genom att flytta gyllentalen 4 dagar tillbaka, så att gyllentalet 1, *, som förr stod på 23 jan. nu kom på 19 jan. och 1 jan som förr haft gyllentalet 3 þ, nu fick gyllentalet 19*. I Sverge finnes rättelsen verkställd i svenska psalmboken 1549, såsom A. Lindhagen (1) påpekat, och förekommer då
(1) Om Calendaria perpetua efter gamla stilen med rättade gyllental s. II ff, i Arkiv för mat., astronomi och fysik VII nr 23.