Något som talar för runstavarnas tidiga uppkomst, är, att det stungna runalfabetet alls icke finnes på dem; de ha följaktligen uppkommit i en tid, då detta alfabet ännu icke hade fullt utbildat sig.
Det är möjligt, att den kyrkliga kalendern i Norden ordnades av påvliga legaten Nikolaus av Albano, som 1152 besökte först Norge, sedan Sverge, och för denna tidpunkt talar ock, att påsktavlan börjar så kort före den som 1140, vilket var ett lämpligt begynnelseår för en 532-årig påskcykel genom gyllentalet 1 och en del andra sammanträffanden. Runstavarne äro emellertid icke de enda ristade framställningarna av j ulianska kalendern med gyllental, sådana finnas ock med andra tecken ristade i trä, sten, metall, ben o. s. v. vanligen på en stav eller käpp, stundom ock i form av skivor eller på bohags- ting m. m.
Då ett gyllental i fornspråket kallas prim, kallas alla dylika kalenderstavar för primstavar, stundom ock rimstavar av fornordet rim »räkning»; oegentligt brukas benämningen även om sådana utan gyllental. Runstav är åter det slag av
Runstaven är enligt vad N. Lithberg (1) uppvisat, en rent svensk företeelse, ehuru den nu utom i svenska samlingar finnes i ett stort antal utländska. Huvudparten tillhör 1500- och 1600-talen. Men icke ens i hela Sverge hava runstavar tillverkats, deras utbredningsområde innefattar Svealand, Norrland, Dalsland, Östergötland, Kalmar län, Gottland och utom Sverge östra Norge och svenska lappmarken, Finland och de svenskspråkiga öarna vid Estlands kust samt Gammal Svenskby i Sydryssland.
I andra landsdelar brukades alltså primstavar med andra tecken än runor. De olika orternas runstavar uppvisa vissa inbördes olikheter. Så förekommer 25/6 David blott på dalastavar, 24/1 Erik den heliges translation blott på upplandsstavar, Anna-dagen 15/12 blott på finska stavar, på svenska däremot 9/12, Äskil 11/6 på södermanländska runstavar, på andra 12/6; dalastavarna hava gyllentalet III þ på 2/1, så gott som alla andra på 1/1.
En fullständig runstav består av tre rader: den mellersta innehåller dagrunorna, över den stå gyllentalsrunorna och under den sinnebildliga tecken för att antyda helgerna; sålunda antyder t. ex. ett svärd över 25/1 aposteln Paulus, som avrättades med svärd, ett blåshorn 3/2 helgonet Blasius högtid, vars namn man satte i förbindelse med verbet blåsa,
(1) Runstavens uppkomst i Fataburen 1921.