Sid 80-81     Innehåll       utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
Minnesstenarne stå ej mera som tidigare på zooo- talet vid samf ärdsleder eller gravhögar ute i bygden utan i. kyrkor eller på kyrkogårdar, vartill i vissa trakter början göres redan på 1000-talet, t. ex. vid Bogesund, Ö. Ryds sn, Uppland: 
: kuni . auk . asa . litu . raisa . stain : þina . auk . hualf . iftiR . akn sun isin | an uarþ tauþr . i akru auk iR krafin i kirkiu . karþi . fastulfR . risti , runaR . | kuin raisti stain hali þisa 
»Gunne och Asa läto resa denna sten och göra valv efter Åke (?), sin son. Han blev död på Ekerö och är begraven i kyrkogården: Fastulv ristade runorna. Gunne reste denna stenhäll.» 
Det »valv» som här omtalas är en valvformig grav- kista, jfr sid. 70 om Berezanj och sid. 88 S. Ving.
Begravningen i kyrkogård, varom dessa inskrifter vittna, är ju ett bevis på de kristnas sammanslutning till socknar, varmed stiftsbildningen gick hand i hand. Strax efter 1000-talets slut uppräknar en nyss i Florens funnen förteckning från e. 1120 för Sverge stiften Scara, Liunga Kaupinga (Linköping), Tuna (Äskilstuna), Strigin (Strängnäs), Sigituna (Sigtuna), Arosa (Västerås) (1), vilka väl ock stå i rätt god ordning efter tillkomsten; Lunds stift hörde till Danmark och var tillkommet c. 1060. Förteckningen är av intresse, dels emedan den visar, att biskops- sätet då var i Sigtuna, icke i Uppsala, där en biskop 
(1) Den helige Äskils biskopsdäme, s. 13 ff., i Ant. tidskr. för Sverge 22.
nämnes 1141 (i Gamla Uppsala), dels genom att nämna ett sedermera försvunnet stift Tuna, vars biskopssäte efter den helige Äskils där c. 1080 timade död fick namnet Äskilstuna och dit kristendomen utbrett sig från Västergötland genom den helige Äskils mission. 
Sannolikt före Äskils död äro åtskilliga runminnes- märken tillkomna i denna trakt och särskilt kyrklig prägel har en vid Äskilstuna funnen gravkista, som återställts av S. Lindqvist (1) och nu finnes i Statens hist. museum med en inskrift, varav blott slutet är i behåll: 
k u [þ + hialbi] + ant + hans [ + auk +] k [uþs + moþir + a] uk + þ [-] + sum + kiara + litu + | tofi + risti + runaR + a + nesbiurn + hiok + sta [ina +] 
»Gud hjälpe hans ande, och Guds moder och deras, som läto göra vården. Tove ristade runor på och Näsbjörn högg stenarne.»
Äskils död c. 1080 var en följd av den ovilja hos hedningarna, som konung Inge den äldres alltför våldsamma försök att kristna medförde, han för drevs från tinget i Uppsala och hans svåger Blot-Sven togs till konung, som förut kristen lovade uppehålla bloten eller offren till hednagudarne. Då Blot-Sven kom till Strängnäs för att blota på den hedniska offerplatsen, skyndade Äskil dit för att hindra offer men blev av hedningarna ihjälslagen, varpå kroppen begrovs i Äskilstuna. Efter tre år överfölls och dödades Blot-Sven av Inge, och därmed var kristen-
(1) Den helige Eskils biskopsdöme, s, 13 ff , , i Ant, tidskr. för Sverige 22.
 Sid 80-81     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>