Sid 42-43     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>
    Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan
ändamål präster med jarlen, som sannolikt voro engelsmän, då Norge hade mottagit kristendomen från England. Det var sannolikt en engelsk prest den Sigfrid, som troligen 1008 döpte den svenske konungen Olov Skottkonung (1), i Husaby källa i Västergötland. Det är från dessa engelska missionärer, som de från engelskan härstammande formerna av lånordet »själ» härröra. Att det är kristendomen, som varit anledning till runstenarnes tillväxt i antal, visas ock därav, att antalet av otvivelaktigt hedniska runstenar under 1000-talet är så ringa. - På en runsten vid Velanda i Västergötland står: X þurui : risþi :stin : iftiR : ukmut :buta :sin : miuk :kuþan :þikn X þur: uiki X »Tyrvi reste stenen efter Ogmund, sin man, en mycket god husfader. Tor skydde!» Ristaren anropar alltså hednaguden Tor att helga eller inviga stenen till dess skydd, vilken åkallan ock finnes på tre runstenar i Danmark. På runstenen å Tängs kyrkogård i Västergötland finnas två avbildningar av Tors hammare, och sådana möta ock på danska runstenar. Dessa båda västgötastenar hava en myc-

(1) Binamnet är uti den isl. Hervararsagan skautkonungar och förklaras där så uppkommet, att han varit ett barn vid sin faders död och svearne burit honom efter sig, vilket H. Hildebrand i Sveriges hist. II, s. 73 anser orimligt och upptager den namnform skotkonunger, som i fsv. synes vara vanligare än skötkonunger och förklarar den härröra från att en skattläggning skett i Svealand under Olavs tid.

ket ålderdomlig form av m-runan, nämligen Î , som efterträdde den urnordiska m-runan, och kunna därför antagas härröra från 900-talet eller från kristendomens första tid i Västergötland; runslingan är ock på båda enkel utan ormhuvud. 
Från tidig tid härrör ock Saleby-stenen i Västergötland, som man skulle vara frestad att anse som hednisk, då den synes innehålla en förbannelse över stenens ofredare, som möter på danska runstenar utan kristendomstecken. 
Inskriften lyder: (1) + fraustin + karþi + kubl+þausi+ aftiR-þuru+ kunu+ sino +su-s + tutiR | bast + miþ+ altum+ uarpi at +rata +auki+atark | ki o + |  kunu + saR + ias haukui + | krus +[hauks +] uk +briuti. »Frösten gjorde dessa minnesmärken efter Tora, sin hustru. 
Hon var Brynjulvs dotter, bäst bland människor. 
Må han sona sitt brott må dens ättfördärv ökas som för min hustru korset sönderslår, 
på högen och bryter.» 
Det är runstenen själv, som kallas för kors, måhända efter engelsk förebild, och efter inskriftens utsago torde den ursprungligen stått på en gravhög. 

(1) II. Jungner, Gudinnan Frigg och Als hd., s. 358, från vilken tolkning en liten avvikelse gjorts i sista meningen.

 Sid 42-43     Innehåll       Utskrift i PDF-format        <<Föregående sida         Nästa sida>>