Sid 38-39 Innehåll Utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> | |||
Nedanstående text är en maskinellt tolkad och HTML-formaterad text från faximilbilden ovan | |||
brett som skeppets längd och fem man ombord. Av runinskriften till höger om
nedre fältet är i början kanske hälften borta, återstoden är - raisti stain in aft iurulf brupur sin siku i far tuirkus
o fil »reste
också sten efter Jorulv, sin broder. De sveko honom på färd, på dvärghuset
(jorden) han föll». Inskriften saknar ordskillnad. Till 800-talet hör säkerligen runstenen vid Bjälbo i Östergötland, vars enkla slinga utgör en övergång från kortkvistristningarnas jämlöpande rader till den följande tidens ormslingor. Inskriften: trikiaR +risþu+stin+þisi+aft+krib kilta+ sin(1) +lufi + rist + runaR+þisR+iuta+sunu »Kämpar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son. Love ristade runorna» lämnar den älsta underrättelsen om gillesväsen. Gillena voro vanligen sammanslutningar av köpmän till ömsesidigt skydd, här är det troligen fråga om krigare, då det ord, som översatts med »kämpar» brukar användas om sådana, och dessa kunna ju för gemensamt företag hava upptagit gillesorganisationen Uti aft är t en kortkvistruna. (1) Läsningen kilta är funnen av O, v. Friesen, Fornvännen 1911, s. 113 ff. |
III. Runinskrifter från 1000-talet På 1000-talet inträder en
ansenlig tillväxt i runristningarnas antal. Medan under föregående långa
tidrymder runristningarna varit ett fåtal flera än de ovan behandlade, äro
1000-talets runstenar så talrika, att man med runsten mest tänker sig en
sådan från 1000-talet. |
||
Sid 38-39 Innehåll Utskrift i PDF-format <<Föregående sida Nästa sida>> |